Avförtrollningen av världen

Kan man tala om en återförtrollning i vår samtid?

Vad finns det för motrörelser mot det som den tyske sociologen Max Weber (1864–1920) beskrev som avförtrollningen av världen – det moderna, byråkratiserade, sekulariserade västerländska samhället som värderar vetenskap, teknikens framsteg och rationalitet på bekostnad av känsla och intuition? En värld som avförtrollats allteftersom den beskrivits, undersökts, blivit mätt och vägd, förtingligats, och där det kapitalistiska systemet förvandlat allt och envar till produkter på en marknad. En värld som skapat ett hämmande klimat som gör oss fega och ofria.

»Det finns mycket att hämta i de världar som vi förstår som förtrollade«, menar filosofen Jonna Bornemark i sin intressanta essä »Återupprättelse för det levande«. »Det moderna samhället blir en rationalitetens järnbur, en kulturell rationalisering som har medfört en förlust för den existentiella grunden i människors liv och en devalvering av mystik, mytologi och magi.«

Om det endast är kvantitet som räknas i samhället förlorar vi kvalitet och empati. Hur mäter man gemenskap, tillit och hopp? Godheten, som hör till den irrationella sfären? Har vi rationaliserat bort det originella och avvikande och gjort oss själva till ett objekt som vi styrs närmast som en robot? Är det inte dags att återupprätta värdet för långsamhet, mystik och drömmar, för poesi och klassisk musik och erfarelser av det metafysiska och sublima?

Som barn stängde jag gärna in mig i ett mörkt rum, tände ljus och läste i Bibeln. Jag tog tändstickor och brände dem i båda ändarna tills de blev helt svarta, det var en rit, jag uppfylldes av en magisk känsla. Jag var inte religiös, jag hade frågat mamma och pappa om Gud fanns och de sa båda var för sig nej, men jag tyckte om berättelserna på de tunna bladen i den tjocka boken, de vackra främmande orden som jag inte förstod men lärde mig – det var poesi och en stund för kontemplation, ett möte med det förtrollade i orden och tillvaron.

Hur kan vi behålla förmågan att uppleva det andliga och konstnärliga värdet i litteratur, teater, musik och konst?

»Det enda som kan rädda oss från verkligheten är fiktionen. Inte mera fakta.«

Det sa Lars Jakobson i ett samtal jag gjorde med honom, Thomas Anderberg och Cecilia Davidsson i 90TAL om framtidens roman och romanens framtid i slutet av 1990-talet. Det fastnade. Fiktionen gör det möjligt för oss att skapa alternativa världar men också strategier för att förhålla sig till verkligheten. Hur många författare och konstnärer känner idag friheten och orken att våga experimentera?

Till vårt nummer har vi bjudit in författare, konstnärer, filosofer, idéhistoriker, kritiker och vetenskapspersoner för att reflektera över fenomenet förtrollning: Behöver vi gå längre i avförtrollning eller vända oss emot en återförtrollning av världen?

I sin bok I skuggan av framtiden skrev Sven-Eric Liedman 1997 ett kapitel där han förhåller sig kritisk till samtidens återförtrollning. För 10TAL reviderar och bygger han nu vidare på sina teser, tjugo år senare, i den spännande essän »Upplysningen och de sociala medierna«. Han vidhåller sin distinktion mellan hård och mjuk upplysning och talar om en förtrollning även i moderniteten inom naturvetenskapen och tekniken, som hör till den hårda upplysningens område. Man förlitar sig på att framtida kunskaper ska finna botemedel för problem som man inte kan lösa i nutiden. Ett revolutionerande nytt exempel på återförtrollning i vår tid med oöverblickbara konsekvenser är trollen i de sociala medierna, de ondskefulla troll från sagornas värld som i skydd av anonymiteten hotar och hatar och förför miljontals människor när de sprider alternativa fakta. Det är hög tid att analysera den digitala revolutionen i ljuset av upplysningstraditionen!

Den belgiske poeten och hjärnforskaren Jan Lauwereyns visar i sin essä om hjärnans viktiga arbete med förutsägelser, hur man kan se på naturvetenskap och skrivande, hur poesin »återknyter sådant som blivit lösgjort i verklighetens mångfaldsnatur«. Det poetiska seendet får av Lauwereyns en oanad betydelse för hjärnans arbete med det vi kallar verkligheten.

Omslaget till detta nummer pryds av den irakiska poeten Rasha Alqasem som intervjuas av poeten Sarra Ananya. 2014 flydde Rasha genom IS-ockuperade områden för att ta sig till poesiuppläsningar i Sverige. Nu i maj, drygt två och ett halvt år senare, debuterar hon på 10TAL Bok med diktsamlingen Jag matade kriget med dem jag älskade i översättning av Elisabeth Hjorth, Sara Mannheimer och Kholod Saghir.

I flera av sina dikter utforskar Rasha strategier för att överleva som kvinna. Förväntningarna på diktjaget som dotter och kvinna är orimliga efter att hon förlorat syskon och vänner. »Om hemmet och dess föremål utgör en ram, ett slags regelsystem, så blir diktjagets sabotage mot traditionella sysslor en besvärjelse mot att förtrollas och förloras i alla de kvinnoidentiteter som krävs för att upprätthålla ett hem i ett krig«, skriver Sarra Anaya.

Det här numret är fyllt med perspektiv på avförtrollningen av världen, förtrollning och återförtrollning. Vi lämnar härmed över slutsatserna och tankarna till er, kära läsare. Som Uljana Akca skriver i sin essä: »Frågan om vad denna avförtrollning egentligen innebär existentiellt och filosofiskt sett, tillsammans med frågan om dess eventuella alternativ, har långt ifrån tänkts klart.«


Madeleine Grive
Ledare ur 10TAL nr 26 Förtrollning, maj 2017