Stockholms Poesifestival 2013

Överdriften är poesins kännetecken vare sig den är tillbakahållen och kontrollerad eller storslagen, uppkäftig. Poesin har alltid flirtat med det musikaliska, sceniska och teatrala. Inte minst på Stockholms Internationella Poesifestival, som i början på december under fyra dagar ägde rum för sjuttonde året. I fokus stod gurlesque: en feminin och maximalistisk estetik som lånat drag från Riot Grrrl-rörelsen, japanska Harajaku-looken och andra subkulturella pop-fenomen.

Fotograf Anna Classon

På senare tid har gurlesken börjat föra rejält oväsende på flera håll i litteraturvärlden. Inte minst i Korea och USA – men även i Sverige. Precis som det skall, råder oenighet om vad som kan räknas som gurleskt och inte, vilka gränser som gäller för fenomenet, om det är en genre, en rörelse eller bara en litterär tendens.

När Ulrika Knutson som modererade ett samtal om gurlesk konst och litteratur på Liljevalchs konsthall tar upp frågan med Lara Glenum – som tillsammans med Arielle Greenberg redigerade den introducerande och banbrytande antologin Gurlesque. The new grrrly grotesque burlesque poetics 2010 – berättar hon om hur åsikterna mellan de två redaktörerna numera skiljer sig åt. Greenberg ser gurlesken som ett avgränsat, samtida amerikanskt fenomen; Glenum ser den hellre som ett internationellt fenomen som inte bara är samtida utan också spårbart i västerländsk litteraturhistoria sedan Shakespeare. Litteraturvetaren Joyelle McSweeney poängterade gurlesken som aktivism – ett sätt att ”läsa litteraturhistorien baklänges” vilket hon också skrivit en intressant essä om i 10TAL nr 15 Gurlesque.  

 

Fotograf Anna Classon

Performancegruppen Per.får.mens inledde festivalen, på Obaren, med synande blick på vår tids bekräftelsefördelning i kommentarsfält och likes. Genom ett ständigt upprepande av de sociala mediernas populäraste så kallade ”hashtags” frammanade Per.får.mens flickrummet som ett socialt centrum och undersökte publikens hantering av dess intimitet. Under festivalens stora föreställning på Södra Teatern sprängde den gurleska estetiken sig själv i dans, musik, performance och poesi. Den koreanska poeten Kim Yideum öppnade, iförd demonisk karnevalmask och en slags tillbakahållen aggressivitet, tolkad av skådespelaren Ingela Olsson.

Fotograf Anna Classon

Lara Glenum klädd i en glittrande sjöjungfrudräkt läste med auktoritet om My Little Pony och S:t Ståkuk, tolkad med lika mycket pondus av Sissela Kyle. Joyelle McSweeney rappade i sjömanskostym och byggde med sin poesi upp vindlande labyrinter av ordvändningar, fyllda av speglar i varje hörn som reflekterade en skrattretande och fasansfull samtid, men också djupare komplex och intressant i exemplet Chelsea Manning – den verkligt subversiva Wiki-läckan och transgender-personen. Dansaren Charlotte Öfverholm framförde, tillsammans med Johan Forsberg, ett magnifikt nummer inspirerat av Louise Bourgeois dikter och installationer, kärlekens bekymmer och Moder Jord, pepprad med kontrabas och ironi. Med Stockholms Internationella Poesifestival bjöd 10TAL in till ett landskap av upplevelser och transformationer, dit alla var välkomna att låta sig hänföras och förvandlas av poesins visionära kraft.