Stockholms Poesifestival 2011

10TALs egen jubi­lar, Stockholms Internationella Poesifestival, slog till med en spra­kande dikt­kväll i den för­höjda verk­lig­he­ten och poe­sin. Under valv efter valv av toner, dans, ryt­mer och olika språk led­des publi­ken genom de oänd­liga tan­keu­ni­ver­sum som ryms i dik­ter­nas värld. Lyrikens egen Nobelpristagare, Tomas Tranströmer, blev firad med en helt egen första akt, där han tol­ka­des av poet­kol­le­gorna Göran Sonnevi, Joumana Haddad, Helena Boberg och Marie Silkeberg, dan­sa­ren Anna Källblad samt skå­de­spe­larna Rikard Wolff och Hamadi Khemiri. Alla hade de valt sina favo­rit­dik­ter av poeten.

Musikern Nicolai Dunger hade ton­satt sin favo­rit­dikt, Skepparhistoria, som han fram­förde till­sam­mans med cel­lis­ten Leo Svensson, vil­ket gav dik­terna en ald­rig tidi­gare hörd musi­ka­lisk dimen­sion. Så gjorde även SKRIET, som valt att sätta musik till dik­terna Madrigal och Epilog mot fond av Tranströmers inspe­lade röst. Innan aktens sista minut var slut hade kon­fe­ren­ci­e­ren, Madeleine Grive, också hun­nit kasta ljus över den verk­lige Tomas Tranströmer, som del­tog från publi­ken genom att glatt hissa sin käpp upp och ner i en seger– och häls­nings­gest till stor­mande applåder.

Akt 2 öpp­nade upp med ett lika upp­skat­tat fram­trä­dande av Tranströmers poet­kam­rat Göran Sonnevi, som 10TAL också firade med anled­ning av att det gått 50 år sedan debu­ten med Outfört, 1961. Sonnevi läste ur sam­ling­arna Abstrakta dik­ter och Ingrepp – model­ler, så att tyst­na­den bok­stav­ligt dar­rade i salen. Hitresta Ioana Nicolaie från Rumänien spred skär­vorna av sin psy­ko­lo­giskt inträng­ande och vassa poesi över åhö­rar­sto­larna, vac­kert upp­häm­tade av uttol­ka­ren Janna Granström som läste Inger Johanssons översättningar.

Den rosade roman­de­bu­tan­ten och arki­tek­ten Carolina Fredriksson utro­pa­des till årets Mare Kandre-pristagare av Madeleine Grive, för att hon med sin roman Flod ”på ett åter­håll­samt, ryt­miskt språk lyc­kas för­ankra berät­tel­sen rea­lis­tiskt på en obe­stämd plats i en obe­stäm­bar tid, och sam­ti­digt göra den sur­re­a­lis­tiskt drö­mar­tad och dysto­pisk.” En smick­rad pris­ta­gare berät­tade att hon en gång fasci­ne­rats så myc­ket av den omfat­tande inter­vjun med Mare Kandre, fun­nen i num­mer 3 av 90TAL på bib­li­o­te­ket, att hon rivit ut sidorna och läm­nat till­baka tid­skrif­ten stympad.

Kvällens sista akt rik­tade med kraft ögat mot poesins penn­väs­sare, som Madeleine Grive inled­nings­vis hade beskri­vit fes­ti­va­lens tema – verk­lig­he­ten. ”För att han i genom­lysta, för­tä­tade bil­der ger oss för­nyad till­gång till det verk­liga” löd moti­ve­ringen till Tomas Tranströmers Nobelpris i lit­te­ra­tur, och under Stockholms Poesifestivals sista akt för­höj­des bil­derna av det verk­liga genom Joumana Haddads ska­pel­se­dikt Geology of the I; Marie Silkebergs språk­liga explo­sion ur Material, där fra­serna speg­lade giss­landra­mat på Dubrokovkateatern 2002; Tadeusz Dabrowskis starkt när­va­rande poesi – tol­kad av Irena Grönberg och roligt upp­läst av Reine Brynolfsson – för att slut­li­gen tätna i Mohamed El Deebs revo­lu­tio­nära hip hop-poesi, över­satt från ara­bis­kan av Jan Henrik Swahn. 10TALs egen lyrik­de­bu­tant, Helena Boberg, påminde oss om den pågående verk­lig­he­ten i Egypten innan hon läste ur sin dikt­sam­ling Repuls, som tol­kats till ara­biska av Ibrahim Abdulmalik. Den poe­tiska nat­ten ville inte sluta utan tog sig långt ut i verk­lig­he­ten med mingel, dans, musik och fler upp­trä­dan­den på Teater Brunnsgatan Fyra.